Rädda gamla magnetalbum och svarta fotoalbum utan skador

Albumet från dina föräldrar eller far- och morföräldrar har legat längst ner i en låda i flera år. När du öppnar det knastrar plasten och limränderna har gulnat. Eller så är det ett album med svarta blad och små vita texter, där fotohörnen börjar släppa. Alla foton är inte i fara direkt, men ett sådant album bryts långsamt ner. Med några lugna steg räddar du mycket, och du undviker att göra skada med de bästa avsikter.

Därför skadar magnetalbum dina foton

Ett magnetalbum har inget med magneter att göra. Det är ett kartongblad med ett lager eller ränder av lim, och över det en genomskinlig plastfilm som håller fotona på plats. Särskilt på sjuttio- och åttiotalet hade många familjer ett sådant, eftersom man snabbt kunde fylla en sida utan lim eller fotohörn.

Problemet finns i alla tre lagren. Den billiga kartongen är sur, limmet förändras med åren och plastfilmen kan vara av pvc, en plast med mjukgörare som inte är stabil. Tillsammans avger de ämnen som angriper färgerna och lämnar fläckar på baksidan av fotona.

Limmet går då åt ett av två håll. Antingen torkar det ut och blir sprött, så att fotona lossnar. Eller så fäster det så hårt att du inte längre får loss fotot helt.

Även svarta album är sköra

De klassiska albumen med svarta blad verkar stabilare, men även det papperet är oftast väldigt surt. Det svarta papperet är ofta billigt, trähaltigt papper som bryts ner med åren.

Syran kan långsamt vandra in i fotona och gör bladen spröda. Även limmet som fotona ibland sitter fast med och de gamla fotohörnen kan avge ämnen som missfärgar. Samtidigt står det ofta handskrivna namn, datum och skämt på bladen, och det är just de som gör albumet så värdefullt.

Så känner du igen skador

Bläddra lugnt igenom albumet med rena, torra händer och titta efter de här tecknen:

• limränder som skymtar gula eller bruna genom plasten
• plast som är grumlig eller vågig, eller som sitter fast i ett foto
• foton som ligger lösa eller har glidit snett för att limmet har torkat ut
• fläckar eller limrester på baksidan av lösa foton
• färgfoton som har blekts eller missfärgats
• en blåaktig, metallisk glans i de mörka partierna på svartvita foton
• fläckar på ett foto där ett tidningsurklipp har legat emot
• svarta blad som är spröda, smular sönder i kanterna eller spricker när du vänder dem
• en unken lukt eller små luddiga fläckar, vilket kan tyda på mögel

Ser du bara att limmet har gulnat har du tid på dig. Sitter plasten fast i fotot, ser du mögel eller smular papperet sönder, då är försiktighet viktigare än snabbhet.

Skanna först, gör något sen

Innan du ens rör ett enda foto dokumenterar du allt. Då har du en kopia om något går fel, och du bevarar ordningen, layouten och bildtexterna så som skaparen menade dem. Den layouten förlorar du annars så fort du tar ut fotona.

Skanna eller fotografera först varje sida i sin helhet, och sedan fotona och texterna på nära håll. Ett album som inte ligger platt när det är uppslaget trycker du aldrig upp och ner mot glaset på en skanner. Fotografera det i stället ovanifrån, i dagsljus, med albumet stöttat av en kudde eller hoprullade handdukar, så att ryggen inte öppnas mer än den lätt klarar.

Ge dina filer ett sidnummer i namnet, och lägg till de namn eller datum som står på sidan. Med Scrappd kan du snart spara ett sådant skannat album privat på din hylla och senare dela det med vem du vill. Hur du smidigast digitaliserar ett helt album, med kamera eller skanner, är ett ämne för sig.

Låta sitta kvar eller ta ut

Konservatorer tar ofta ut foton ur ett album först som en sista utväg. Albumet som helhet berättar ofta mer än de enskilda fotona, och när man plockar isär det går ordningen och anteckningarna förlorade. Dessutom riskerar du att själva fotot skadas.

Ställ dig därför de här frågorna:

1. Lossnar fotot utan ansträngning? Lyft försiktigt ett hörn. Känner du motstånd eller böjs fotot, sluta direkt.
2. Är albumet självt berättelsen? Handskrift, dekorationer och en ordning som någon har gjort med omsorg är skäl att låta helheten vara.
3. Hur snabbt bryts det ner? Lösa foton i ett magnetalbum med missfärgat lim har det bättre i en säker ficka.
4. Är det här den enda kopian? Utan negativ eller annan kopia vill du inte ta någon risk alls.

Svaret blir ofta en blandning. Foton som släpper av sig själva tar du ut, foton som sitter fast låter du sitta, och allt har du skannat.

Ta ut foton ur ett magnetalbum

Arbeta vid ett rent bord och ta god tid på dig. Dra långsamt tillbaka plasten, från ryggen och utåt. Sitter plasten fast i ett foto, låt då det fotot sitta kvar.

Lyft ett foto med ett tunt, platt verktyg, till exempel en liten spatel, och för in det mycket gradvis under kanten. Böj aldrig fotot för att bända loss det. Limrester på baksidan låter du helt enkelt sitta. Att skrapa eller använda lösningsmedel gör mer skada än nytta, det är ett jobb för en konservator.

Skriv lätt med mjuk blyerts i kanten på baksidan vilken sida fotot kommer från. Förvara sedan fotona i rätt ordning i fickor av polypropen eller polyester. För foton som sitter riktigt fast finns det skonsamma tekniker, men de kräver en egen genomgång.

Svarta album och fotohörn

Ett svart album låter du oftast vara helt. Texten på bladen hör ihop med fotona, och gamla foton rullar ofta ihop sig så fort de kommer ur sitt album. Särskilt kopior från 1800-talet låter du ligga där de ligger.

Det här kan du göra:

• Sitter hörnen fortfarande bra, låt dem då sitta.
• Ligger ett foto löst för att ett hörn har torkat ut, sätt då tillbaka det på samma ställe med nya syrafria fotohörn av papper eller polypropen. Den gamla limkanten eller en ljusare fläck på papperet visar var det hörde hemma.
• Låt fastklistrade foton sitta kvar. Att bända eller blöta skadar bildskiktet eller river papperet.
• Lägg ett ark tunt, syrafritt papper mellan sidor där foton ligger mot varandra eller mot ett urklipp. Buffrat syrafritt papper fungerar för de flesta foton; välj obuffrat papper till blåkopior och till foton där du inte vet vilken teknik som använts. Gör det inte på varje sida, eftersom för många mellanblad sliter sönder ryggen.
• Har blad lossnat, numrera dem då lätt med blyerts i ett hörn av bladet, aldrig på ett foto, och håll ihop dem i rätt ordning.

När du behöver en konservator

Att förvara och hantera ett album rätt kan du göra själv. Att laga det är en annan sak. Kontakta en pappers- eller fotokonservator om:

• ett foto har vuxit ihop med plasten
• det finns mögel i albumet eller det har blivit blött
• bladen är så spröda att de går sönder eller faller isär när du vänder dem
• det handlar om mycket gamla foton, som foton på glas eller metall, eller ett album från 1800-talet med styva kartongblad
• albumet har historiskt värde eller är det enda exemplaret av något som familjen inte vill förlora

En konservator kan ta bort lim lokalt, laga revor med japanpapper, sätta blad i polyesterfickor och göra en passande ask. Ofta är rådet att stabilisera i stället för att behandla allt. Be om ett förslag först, så att du vet vad som kommer att göras.

Det här ska du låta bli

• tejp eller lim för att laga en reva eller ett löst foto
• laminera foton eller sidor
• skriva med kulspetspenna eller tuschpenna på ett foto
• platta till vikta eller hoprullade bitar
• skära ut sidor ur albumet

Förvara lugnt efteråt

Ett album som får vara helt förvarar du liggande i en ask som passar bra, på en sval, torr plats där temperaturen inte svänger så mycket. Vind, källare och garage är inga bra platser. Lösa foton förvarar du i fickor av polypropen, polyester eller polyeten, eller i ett syrafritt album med fotohörn, och aldrig igen i pvc eller ett självhäftande album. I ett fuktigt utrymme, över ungefär 60 procents luftfuktighet, kan foton börja fastna i plast. Håll alltså platsen torr.