Vem är det på det gamla fotot, och när togs det?

Alla känner till den där lådan. Foton på människor i söndagskläder, ett bröllop framför en kyrka, en liten pojke på en trehjuling. Ingen skrev någonsin något på baksidan, för då visste ju alla. Vem som är med på bilderna och när de togs går ändå ofta att ta reda på. Det kräver lite detektivarbete, ett förstoringsglas och framför allt de människor som fortfarande minns.

Börja med släkten, och börja nu

Den bästa källan finns inte i ett arkiv utan vid köksbordet. Farbröder, mostrar, en gammal granne: de känner igen ansikten, hus och tillfällen som är okända för dig. Den kunskapen försvinner med dem, och det går fortare än du tror.

Några saker gör ett sådant samtal enklare:

• Ta med en liten bunt, tio eller tjugo foton, inte hela lådan.
• Visa fotona på papper eller på en surfplatta där du kan zooma in. Äldre människor känner ofta igen någon först när ansiktet syns stort.
• Ställ öppna frågor. Inte bara vem är det här, utan också: var var det här, vad firade man, vem kan ha tagit fotot?
• Skriv ner allt direkt, även det som är osäkert. ”Troligen moster Riek, kanske hennes syster” är mer än ingenting.
• Spela in samtalet om alla tycker att det är okej. Berättelserna som kommer på vägen är ofta de mest värdefulla i efterhand.

Fråga också olika släktingar var för sig. En kan namnen, en annan vet var huset låg. Säger de emot varandra, skriv då ner båda versionerna.

Räkna med födelseår

Vet du vem som är med på ett foto har du ofta redan en tidsperiod. Ett förlovningsfoto av någon som föddes 1925 är förmodligen från ungefär 1940-talet. Ett barn som ser ut att vara runt sex år ger en ganska exakt uppskattning om du känner till födelseåret.

Det fungerar åt andra hållet också. Har du ett gruppfoto där du känner igen en person, uppskatta hur gammal hen ser ut. Det ger dig en riktning för resten av personerna på bilden: vem i släkten hade rätt ålder just då?

Typen av foto säger mycket

Vänd på fotot och titta på det som ett föremål. Format, kartong och utförande förändrades med tiden, och det hjälper när du ska datera.

• Små porträtt på styv kartong, ungefär lika stora som ett visitkort, hör främst till andra halvan av 1800-talet. Större porträtt på kartong, det så kallade kabinettsformatet, kom lite senare och fanns kvar in i början av 1900-talet.
• Vykortsfoton, med ett adressfält på baksidan, var populära under 1900-talets första decennier.
• Kopior med tandad kant ser du främst kring 1950- och 1960-talen.
• Fyrkantiga färgfoton med vit kant och färger som har dragit åt rött eller orange tyder ofta på 1960- och 1970-talen.
• På foton från andra halvan av 1900-talet står det ibland en månad och ett år på baksidan eller i kanten, tryckt av fotolabbet som framkallade bilden. Titta noga, texten är ofta väldigt liten.

Sådana kännetecken ger en tidsperiod, inte ett exakt datum. Folk sparade också foton länge och lät ibland göra nya kopior av gamla porträtt. Använd det som en ledtråd, tillsammans med resten.

Fotografen som spår

På gamla ateljéporträtt står ofta fotografens namn på kartongens fram- eller baksida, med ort och ibland en adress. Det är guld värt. Fotografer flyttade, gick i konkurs eller lämnade över sin rörelse, och deras adresser ändrades. Om du vet när en fotograf fanns på en viss adress vet du också ungefär när fotot togs.

De uppgifterna hittar du i gamla adresskalendrar, annonser i tidningar och ibland i förteckningar över fotografer som arkiv eller museer sammanställer. Ateljéns ort berättar dessutom var familjen bodde eller var på besök då.

Kläder, frisyrer och bakgrunden

Mode är en välkänd ledtråd, men var försiktig med den. På landsbygden och bland äldre låg modet ofta flera år efter, och söndagskläder användes länge. Kläder ger dig snarare ett decennium än ett år.

Titta särskilt på sådant som ändrades snabbt: kjollängder, ärmarnas form, hattar, frisyrer, glasögon. Ett förstoringsglas hjälper. Titta också på bakgrunden. Bilar, cyklar, butiksfasader, gatlyktor och reklamskyltar går ofta bra att datera. En byggnad eller gata som går att känna igen kan du jämföra med gamla foton av platsen i en bilddatabas.

På foton av skolklasser, föreningar eller idrottslag lönar det sig att granska varje ansikte med förstoringsglas. Ofta finns det någonstans en skylt eller en fana med ett namn eller årtal.

Arkiv och tidningar

Vet du ungefär vem det handlar om kan du söka vidare i offentliga källor. I Nederländerna är många register över födslar, vigslar och dödsfall digitaliserade och sökbara via sajter som WieWasWie och Open Archieven. Där hittar du födelseår, namn på syskon och vem som gifte sig med vem. Nyare handlingar är ännu inte offentliga: födelsehandlingar blir det efter 100 år, vigselhandlingar efter 75 år och dödshandlingar efter 50 år.

Digitaliserade tidningar, som i Delpher, innehåller familjenotiser, förlovningar, jubileer och föreningsreferat. En notis om ett silverbröllop kan förklara precis det foto du har tittat på i åratal. Sök inte bara på namn: textigenkänningen i gamla tidningar gör fel, så prova också varianter av ett namn, eller sök på ort och datum.

Glöm inte de regionala arkiven och hembygdsföreningarna på orten där din släkt bodde. De har bilddatabaser med gamla foton av gator och byggnader, och ibland hela samlingar från invånarnas scrapbooks och album. Allt finns inte på nätet; ett mejl eller ett besök ger ofta mer än du tror.

Vad kan AI göra?

Många fotoprogram och appar grupperar ansikten automatiskt. Det fungerar även på skannade gamla foton och kan vara praktiskt: plötsligt ser du att samma man finns på tolv foton, i olika åldrar. Då behöver du bara ta reda på vem han är en gång.

Det finns också tjänster som jämför ansikten på gamla foton med andra användares foton, eller som uppskattar en ålder eller tidsperiod. Se det som ett förslag, inte som ett svar. Ansiktsigenkänning tar fel på släktingar som liknar varandra, och på gamla, suddiga foton ännu oftare.

AI kan också färglägga ett foto eller göra det skarpare. Det ser fint ut, men programmet fyller i det som det inte kan se. En färglagd kappa visar alltså inte den verkliga färgen, och ett uppputsat ansikte kan se lite annorlunda ut än personen gjorde. Spara alltid originalskanningen, och använd den bearbetade versionen bara för att titta på.

Tänk också på vad du delar. Ansiktsigenkänning använder ansiktsdata, och sådana uppgifter är känsliga. Foton på släkten som du lägger upp i en onlinetjänst är inte längre bara dina. Särskilt när det gäller personer som lever frågar du först om det är okej.

Ett namn kommer till slut alltid från ett minne eller från papper. AI hjälper dig att leta, släkten och arkiven ger svaret.

Skriv ner det för dem som kommer efter dig

Det du tar reda på är bara värt något om det bevaras. Skriv det på ett sätt som går att förstå även om femtio år.

• Skriv på baksidan av lösa foton med en mjuk blyertspenna och lätt tryck, längs kanten. Använd inte kulspetspenna eller tuschpenna, de trycker igenom eller kladdar.
• Skriv ner vilka som är med från vänster till höger, med fullständiga namn, orten, året eller tidsperioden, och hur du vet det: ”enligt morbror Henk” eller ”uppskattat utifrån kläderna”.
• Gör en enkel lista för större samlingar, med ett nummer per foto, vem som är med, datum, fotograf och källan till din information.
• Förvara samlingen i den ordning du fick den, eller skriv ner ordningen. Ordningen i sig kan också betyda något.

Skannar du fotona, skanna då även baksidan och skriv namnen i filnamnet eller i filens beskrivning. Vill du spara dem och dela dem med släkten kan en app som Scrappd samla skanningarna och berättelserna på en och samma hylla.

Och skriv till sist helt enkelt namnen under fotona i ett album eller en scrapbook, med din egen handstil. Det är precis det som saknades vid fotona i den där lådan.