Foton och förvaring

Förvara dem på ett svalt, torrt ställe i bostadsdelen av ditt hem, helst liggande och skyddade från direkt solljus. Vind, källare, garage och förråd är de sämsta ställena. Värme gör papper och lim sprött, och fukt drar till sig mögel och skadedjur.

Det här hjälper:

• ett skåp mot en innervägg, inte bredvid elementet eller mot en yttervägg
• en temperatur kring rumstemperatur eller lite svalare
• en luftfuktighet på ungefär 30–50 procent
• att förvara tjocka, tunga album liggande
• en passande låda som skyddar mot damm och ljus

Stora svängningar i värme och fukt gör mer skada än en plats som inte är perfekt men håller sig stabil.

Läs också: Förvara scrapbooks: plats, temperatur och luftfuktighet

Polypropen (PP), polyester (PET, även känd som Mylar) och polyeten (PE) är säkra. Undvik PVC: det avger med tiden ämnen som gör att foton missfärgas och fastnar. Du känner ofta igen PVC på en stark plastlukt och en mjuk, lite klibbig känsla. Står det inte vilken plast en ficka är gjord av, utgå då inte från att den är säker.

Tänk också på fukt. I ett fuktigt utrymme kan foton fastna mot alla sorters plast. Lägg därför bara in torra foton i en ficka och förvara dem aldrig i en igenknuten plastpåse. Där stannar fukten kvar och bilden försämras snabbare.

Läs också: Plastfickor till album: vilken plast är säker för dina foton

Använd fotohörn. Då kommer det inget lim på fotot och du kan alltid ta ut det ur albumet igen. Välj hörn av syrafritt papper eller av säker plast som polypropen.

Vill du ändå limma, ta ett syrafritt, fotosäkert lim. Gör det bara med kopior som du också har digitalt eller som negativ. Unika gamla foton bör du aldrig limma fast.

Undvik:

• vanlig tejp och dubbelhäftande tejp som inte är märkt ”fotosäker”
• häftklamrar, gem och gummiband
• hushållslim och gummilösning

Tejp missfärgas och kan dra med sig bildskiktet när du tar bort den.

Läs också: Vilket lim ska du använda till foton, papper och dekorationer?

Syrafritt betyder att papper eller kartong har ett pH-värde på 7 eller högre när det tillverkas, alltså är neutralt eller svagt basiskt. Surt papper gulnar, blir sprött och kan föra över sin syra till foton som ligger mot det.

Syrafritt säger bara något om tidpunkten då papperet tillverkades. Papper som innehåller lignin kan ändå bli surt med åren. Därför står det ofta också ”ligninfritt” eller ”buffrat” på bra album och bra papper.

För allt som ligger direkt mot ett foto, som albumsidor, fickor och hörn, är syrafritt ett minimum. För dekorationer längre bort från dina foton är det inte lika noga, även om syra kan sprida sig över en sida.

Läs också: Syrafritt och ligninfritt: vad det betyder och när det spelar roll

Ja, särskilt de äldre. Sidorna i självhäftande album, ofta kallade magnetalbum, har ett limlager under en film som oftast är av PVC. Efter några år missfärgas limmet, drar in i fotot och fotona sitter som fastgjutna. Kartongen under är ofta sur.

Har du ett sådant album:

• skanna eller fotografera först varje sida som den är
• försök lossa fotona medan det fortfarande går
• går det inte, tvinga inte loss något och spara skanningen som säkerhetskopia

Nya självhäftande album märkta ”fotosäker” är bättre än de gamla. Fotohörn eller instickslommor är ändå det säkrare valet.

Läs också: Rädda gamla magnetalbum och svarta fotoalbum utan skador

Skanna vanliga kopior i minst 300 dpi. Välj 600 dpi för små foton som du vill skriva ut större eller zooma in på. Diabilder och negativ är så små att du måste gå mycket högre, ofta 2 400 dpi eller mer.

Dessutom:

• spara dina huvudfiler som TIFF eller PNG, eftersom de inte förlorar kvalitet, och gör sedan JPEG-kopior att dela
• skanna även baksidan om det står något skrivet där
• se till att skannerns glas är dammfritt innan du börjar
• spara dina skanningar på minst två ställen

Skanna hellre i högre upplösning än du tror att du behöver. Ett ömtåligt foto skannar du helst bara en gång.

Läs också: Digitalisera gamla album utan att skada något

Räkna med 300 pixlar per tum (2,54 cm) av utskriften. Då hamnar du ungefär här:

• 10 x 15 cm: 1 181 x 1 772 pixlar
• 13 x 18 cm: 1 535 x 2 126 pixlar
• A4 (21 x 29,7 cm): 2 480 x 3 508 pixlar
• 30 x 30 cm (12 x 12 tum): 3 600 x 3 600 pixlar

Når du inte riktigt dit är 200 pixlar per tum ofta helt okej för ett foto i ett album.

Fler pixlar betyder inte automatiskt ett skarpt foto. Rörelseoskärpa eller ett foto som inte är ordentligt fokuserat syns tvärtom mer på en utskrift. Titta därför på ditt foto i 100 procent innan du skickar det på utskrift.

Läs också: Skriva ut foton till scrapbooket: hemma eller hos ett fotolabb

Nej. Syrafritt handlar om papperets surhet nu, ligninfritt om vad som händer senare. Lignin är ett ämne från trä som gör papper styvt. Under påverkan av ljus och luft bryts lignin ned och det bildas syror. Därför gulnar tidningspapper så snabbt.

Papper kan alltså vara syrafritt när du köper det och ändå innehålla lignin. Efter några år blir det då surt ändå. För album och papper som ligger mot dina foton vill du ha båda: syrafritt och ligninfritt. Står det bara ”syrafritt” på förpackningen vet du inte säkert om papperet också är ligninfritt.

Läs också: Syrafritt och ligninfritt: vad det betyder och när det spelar roll

Det betyder att tillverkaren anser att produkten passar för långtidsförvaring, men det är inget skyddat begrepp. Det finns ingen officiell standard för vad som får kallas ”archival”, ”museikvalitet” eller ”fotosäker”.

Titta därför efter konkreta uppgifter:

• syrafritt och ligninfritt för papper och kartong
• typen av plast: polypropen, polyester eller polyeten
• PAT, Photographic Activity Test (ISO 18916)

PAT är det erkända testet som undersöker om ett material reagerar med foton. En produkt som klarar testet kan du kalla fotosäker, även om testet inte säger något om surhet eller lignin. För vanliga sidor behöver du inte tänka på det. För foton med kulturarvsvärde är PAT en bra fingervisning.

Läs också: Syrafritt och ligninfritt: vad det betyder och när det spelar roll

Arbeta försiktigt och med tålamod. Går det inte utan att ta i, låt då fotot sitta. Ett foto som går sönder är förlorat, ett foto som sitter fast kan du alltid skanna.

Prova det här, i den här ordningen:

• skanna först hela sidan
• för in en tunn spatel av metall eller teflon under ett hörn och arbeta dig vidare mycket långsamt
• i självhäftande album fungerar ovaxad tandtråd som du drar under fotot som en liten såg
• en hårfön på lägsta läget, på avstånd, kan mjuka upp gammalt lim lite; håll den inte länge på samma ställe

Använd aldrig vatten eller lösningsmedel. Sitter ett värdefullt foto verkligen fast, be då en konservator om råd.

Läs också: Så lossar du fastklistrade foton från ett gammalt album

Det beror på albumet. Ta ut dem om albumet självt skadar fotona, som ett självhäftande album med PVC-film eller ett album som faller isär eller möglar. Låt dem sitta om albumet självt berättar något. Ett album från dina morföräldrar eller farföräldrar är värdefullt som helhet, med sina bildtexter, sin ordning och sin layout.

I det andra fallet skyddar du albumet i stället för att plocka isär det:

• skanna varje sida
• lägg syrafria mellanlägg mellan sidorna
• förvara det liggande i en passande låda

Är du osäker, låt fotona sitta. Att ta ut dem kan du alltid göra senare, att sätta tillbaka allt som det var går inte.

Läs också: Rädda gamla magnetalbum och svarta fotoalbum utan skador

Skanna eller fotografera allt innan du lossar eller flyttar något. Då har du en kopia om något går fel, och du vet senare exakt hur sidorna såg ut.

Sedan:

• se efter vad som är fel: lösa sidor, gulnat lim, mögel, foton som sitter fast
• skriv ner det som är känt om vem, var och när, medan det finns släktingar som fortfarande minns
• behåll den ursprungliga ordningen
• bestäm ditt mål: bara förvara säkert, digitalisera eller göra ett nytt album

Håll dig till en tumregel: gör ingen skada. Ett album som ligger säkert i en låda är bättre än ett halvlagat album fullt med tejp.

Läs också: Rädda gamla magnetalbum och svarta fotoalbum utan skador

Fotografera det ovanifrån, med sidorna uppåt. Tryck inte ner det uppslaget på en skanners glasskiva, eftersom ryggen då kan gå sönder och lösa foton kan förskjutas.

Så här gör du:

• lägg albumet uppslaget på ett mjukt underlag och stötta båda sidor, till exempel med ihoprullade handdukar, så att det inte öppnas mer än nödvändigt
• sätt kameran eller mobilen på ett stativ rakt ovanför sidan
• fotografera i jämnt dagsljus eller med två lampor snett från sidan, utan blixt
• kontrollera att varje bild är skarp

Lösa foton som du säkert kan ta ut skannar du sedan separat på en flatbäddsskanner.

Läs också: Digitalisera gamla album utan att skada något

För att en utskrift är mycket större än mobilskärmen och ditt foto har för få pixlar för det. På en mobil sitter pixlarna väldigt tätt, så ett lågt antal märks inte. På en utskrift fördelas pixlarna över en större yta och plötsligt ser du vad som saknas.

Siffran 72 dpi i egenskaperna säger inte så mycket. Det som räknas är det totala antalet pixlar. Ett foto på 4 000 x 3 000 pixlar märkt 72 dpi kan du skriva ut utan problem, ett foto på 800 x 600 pixlar inte, oavsett vad som står.

Ofta har fotot skickats via en chattapp eller sociala medier. De gör foton betydligt mindre. Be om originalet, eller be att få filen mejlad i full storlek eller skickad via en tjänst för stora filer.

Läs också: Skriva ut foton till scrapbooket: hemma eller hos ett fotolabb

Låt det torka så snart som möjligt, med bildsidan uppåt, i ett svalt utrymme med lite luftcirkulation. Ju längre ett foto är blött, desto större är risken för mögel och för att bildskiktet börjar klibba.

• skölj försiktigt bort lera med rent, kallt vatten
• rör inte bildsidan och lägg ingenting på den
• ta ut foton ur fickor och ur albumet och lägg dem bredvid varandra
• dra inte isär foton som sitter fast i varandra eller i glas om du känner motstånd
• använd ingen hårfön eller värme

Går det inte att torka dem inom en eller två dagar, till exempel efter en vattenläcka, frys då in fotona, vart och ett förpackat för sig. En konservator kan sedan behandla dem vidare.

Helst inte. Tejp missfärgas, limmet drar in i papperet och när du tar bort den följer ofta en bit av bildskiktet med. Laminering går inte att göra ogjord: filmen sitter för alltid fast på fotot.

Bättre:

• lägg ett trasigt foto i en ficka av polyester eller polypropen, så att bitarna hålls ihop
• skanna fotot och laga revan digitalt i ett bildredigeringsprogram; den lagade versionen kan du skriva ut igen
• förvara ett album med lösa eller trasiga sidor liggande i en låda

Är fotot värdefullt kan en konservator laga revan med material som går att ta bort igen senare, som japanpapper och vetestärkelseklister.

Läs också: Så fixar du ett misstag på din sida

Under några år är det ingen katastrof, men inte på lång sikt. Vanlig kartong är ofta sur och innehåller lignin. Den gulnar och avger syra till dina foton. Gummiband, gem och kuvert med limkant gör det värre.

Bättre på lång sikt:

• en syrafri, ligninfri arkivlåda utan hål eller handtag, så att damm och ljus inte kommer in
• foton stående eller i små högar per tema, med syrafria flikkort emellan
• ett svalt, torrt ställe i hemmet, inte direkt på golvet

En plastlåda är ingen bra ersättning, eftersom fukt kan stanna kvar i den.

Läs också: Så förvarar du utskrivna foton i årtionden framåt

Med rena, torra händer, i kanterna och så lite som möjligt. Fett och salt från fingrarna lämnar med tiden fläckar på bildskiktet.

• lyft inte ett foto i ett hörn, utan stötta det med hela handen eller med en bit kartong
• skriv inte med kulspetspenna på baksidan, eftersom det trycks igenom och kan smitta av; använd en mjuk blyertspenna
• ät och drick inte i närheten

Bomullshandskar rekommenderas ofta, men med dem känner du mindre och tappar lättare ett foto. Ska du gå igenom många värdefulla foton är nitrilhandskar ett bra alternativ.

Läs också: Så förvarar du utskrivna foton i årtionden framåt

Följ 3-2-1-regeln: tre kopior, på två olika sorters lagring, varav en på ett annat ställe. Till exempel på datorn, på en extern hårddisk och i molnet.

Bra att veta:

• en extern hårddisk (HDD) är billig per terabyte och passar som arkiv; en SSD är snabbare men dyrare
• ett USB-minne är tänkt för att flytta filer, inte för att spara dem i flera år
• starta en disk som ligger i skåpet minst en gång om året och kontrollera att allt fortfarande finns kvar
• berätta för någon i familjen var dina filer finns och hur de kommer åt dem

Molnlagring skyddar mot brand och stöld, men kostar oftast pengar varje månad.

Läs också: Organisera och spara dina digitala kit, sidor och foton säkert

När ett album eller foto är så skadat att det inte längre räcker att förvara det väl, och det betyder mycket för dig. Tänk mögel, sidor som smulas sönder, foton som sitter fast i glas eller i varandra, eller ett läderband som smular.

Skillnaden:

• förebyggande vård gör du själv: förvara säkert, skanna, lägga mellanlägg, välja en bra plats
• konservering är en behandling som görs av en pappers-, bok- eller fotokonservator

För de flesta familjealbum räcker förebyggande vård. En behandling görs efter behov och är därför främst något för det där enda oersättliga fotot eller albumet. Gör under tiden inget som inte går att ångra, som att tejpa, laminera eller rengöra med vatten.

Buffrat papper innehåller ett basiskt ämne, oftast kalciumkarbonat. Det neutraliserar syror som bildas senare eller kommer från omgivningen, så att papperet håller sig syrafritt längre.

För de flesta foton och för urklipp, diplom och annat papper fungerar buffrat material bra, och ofta till och med bättre. För vissa gamla fotografiska tekniker, som blåkopior (cyanotypier) och albuminkopior, rekommenderas obuffrat syrafritt material.

Är du osäker på ett värdefullt gammalt foto, välj då obuffrat material eller material som har klarat PAT (Photographic Activity Test).

Läs också: Syrafritt och ligninfritt: vad det betyder och när det spelar roll

Börja med en grov indelning per år eller per händelse, och gör dina val först efter det. Försök inte sortera allt perfekt på en gång.

Det här arbetssättet fungerar för många scrappers:

• digitalt: en mapp per år, med undermappar per månad eller händelse och namn som börjar med datumet, som ”2023-07 Semester Frankrike”
• släng dubbletter och misslyckade foton direkt
• välj ut några favoriter per händelse som du vill skriva ut
• förvara utskrifter i en syrafri låda med flikkort per år eller tema

Håll koll på nya foton från och med nu, och beta av gamla eftersläpningar i små steg.

Läs också: Sortera dina foton innan du börjar scrappa

Båda fungerar; det handlar mest om smak och användning. Blankt ger djupare färger och mer kontrast, matt ser lugnare ut och reflekterar inget ljus.

För en scrapbook väljer många scrappers matt eller halvblankt (även kallat satin eller luster):

• fingeravtryck syns mindre
• det är lättare att skriva eller stämpla på dem
• de blänker mindre, även bakom en sidficka

Blankt passar fint till klara, färgglada foton och när fotot är sidans blickfång.

Läs också: Skriva ut foton till scrapbooket: hemma eller hos ett fotolabb

Ja. Ett negativ innehåller ofta mer detaljer och färginformation än en kopia eller en första skanning visar. Med en bättre skanner eller bättre programvara kan du kanske få ut mer längre fram. Dessutom är det en extra säkerhetskopia om dina digitala filer försvinner.

Förvara negativ:

• i fickor av polyester, polypropen eller polyeten, eller i syrafria pappersfickor
• inte i PVC
• svalt, torrt och mörkt, skilt från kopiorna
• med året eller händelsen skrivet med blyerts på förpackningen

Håll dem bara i kanterna.

Läs också: Så förvarar du utskrivna foton i årtionden framåt

Ofta ja, särskilt om foton ligger mot varandra eller mot surt papper. Ett mellanlägg förhindrar att foton klistras ihop, att bläck och lim smittar av och att syra från en sida drar in i en annan.

Lägg mellanlägg vid:

• svarta eller bruna albumsidor, som oftast är sura
• sidor med tejp, limrester eller fastklistrade urklipp
• gulnade, blekta eller silverskimrande foton

Använd syrafritt läskpapper eller syrafritt pergamyn, tillklippt efter sidan. Se till att albumet inte blir för tjockt: en rygg som trycks isär går också sönder. Lägg dem i så fall bara vid de ömtåligaste sidorna.

Läs också: Rädda gamla magnetalbum och svarta fotoalbum utan skador

Börja med familjen. Visa fotona för äldre släktingar och skriv genast ner vad de berättar. Leta sedan efter ledtrådar i själva fotot:

• baksidan: namn, datum, namnet på en fotoateljé eller en stämpel från framkallningslabbet
• format, papperstyp och kanter, som säger något om tidsperioden
• kläder, frisyrer, bilar och butiksfasader
• foton där du vet vilka som är med, att jämföra med

Även tidningar, föreningsblad, skolkataloger och arkiv från kommuner och kyrkor kan hjälpa. I grupper om lokalhistoria eller släktforskning svarar folk ofta gärna. Skriv det du kommer fram till med blyerts på baksidan eller på ett löst kort.

Läs också: Vem är det på det gamla fotot, och när togs det?

Oftast på grund av surt papper, ljus och värme. Billigt papper av trämassa innehåller lignin, som bryts ned till syror. Därför gulnar papperet och blir sprött, och syran drar in i foton som ligger mot det. Album hade förr ofta svarta sidor: på dem syntes missfärgning mindre och svartvita foton kom fint till sin rätt.

Även själva fotot förändras. Gamla färgfoton bleknar och missfärgas med tiden, och ljus, värme, limrester och PVC-film påskyndar det.

Du förebygger det med syrafritt och ligninfritt material, genom att hålla foton borta från direkt solljus och förvara dem på ett svalt, torrt och stabilt ställe.

Läs också: Därför gulnar foton och så förhindrar du det