Scrapbooking med barn

Barn klipper, klistrar och samlar långt innan de känner till ordet scrapbook. En tågbiljett, ett fint löv, en teckning från dagen: allt behöver sparas någonstans. Att scrapbooka tillsammans ger det en plats. Dessutom är det en hobby där du och ditt barn sitter vid samma bord med samma slags arbete, var och en på sin egen nivå.

Från vilken ålder går det

Egentligen från det att ett barn kan trycka fast något på papper. Småbarn runt två år kan sätta fast klistermärken, rita med tjocka vaxkritor och lägga en papperslapp på en limfläck. Med en barnsax kan barn från ungefär tre år göra sina första klipp under uppsikt.

Fram till ungefär fem år håller du det enkelt och kort. Att klippa och limma går inte av sig självt än, och koncentrationen tar ofta slut efter en kvart. Dela upp arbetet: du klipper till fotona, ditt barn väljer var de ska sitta och klistrar fast dem.

Från ungefär sex år kan barn klippa själva, skriva några ord och planera en sida. Äldre barn vill ofta bestämma själva hur det ska se ut, och hittar ibland redan på hela berättelser till sina foton. Åldern är en riktlinje; du ser snabbt själv vad ditt barn klarar.

Säkert lim, saxar och material

För små barn fungerar ett limstift bäst. Det är rent, torkar snabbt och går lätt att torka bort. Vitt hobbylim är praktiskt för tyngre saker som kartong eller knappar, men gör tunnare papper snabbt blött och bubbligt. Dubbelhäftande tejp är för äldre barn, eftersom den är svår att få loss om den hamnat fel.

Var försiktig med värdefulla foton. Barnlim är oftast tvättbart och inte alltid syrafritt, och kan med tiden skada ett foto. Ge därför barnen utskrifter eller kopior att jobba med, och förvara originalen utom räckhåll. Då är det ingen katastrof om ett foto hamnar snett eller med ett fingeravtryck i boken.

När det gäller saxar väljer du till små barn en barnsax med rund spets. Hobbyknivar och pappersskärare är för vuxna. Håll dig i närheten så länge det klipps, och lägg undan saxarna efteråt.

Några andra saker att tänka på:

• Smådelar som paljetter, små knappar och strass passar inte barn under tre år, eftersom de kan sväljas.
• Häftklamrar på baksidan av en sida kan du tejpa över, så att ingen fastnar i dem.
• En limpistol är inget för barnhänder.
• Täck bordet med en avtorkningsbar duk eller en gammal tidning, och ha en fuktig trasa redo för lim och glitter.

Den trasan behöver du absolut när det blir konfetti och glitter. Barn älskar det, men räkna med att du hittar det mellan soffkuddarna flera månader senare.

Ett eget album

Barn som är med och gör ditt album märker snabbt att de inte får göra allt. En egen bok löser det. Där bestämmer de vad som ska med, även om det är ett foto av en sopbil eller en sida full av klistermärken utan något foto.

Välj något stadigt som tål lite av varje. Ett skissblock med tjockt papper eller en ringpärm med lösa kartongark fungerar utmärkt. En ringpärm har fördelen att en misslyckad sida kan tas bort, och att det är lätt att lägga till nya.

Ge barnet en egen liten låda med några foton, papper, klistermärken och sådant det har samlat själv: biljetter, servetter, en påse från bageriet. Kort och etiketter från kläder eller ett band från en present fungerar också fint. Kom överens om att du bara hjälper till när ditt barn ber om det. Boken blir kanske inte fin efter dina mått, men den är verkligen deras.

En semesterdagbok är ett bra första steg. Ta med en mapp med lösa ark, ett limstift, en sax, några tuschpennor och ett kuvert för biljetterna. En teckning eller tre korta meningar per dag räcker. En fast stund, till exempel efter middagen, gör det lättare att hålla i. Pressa inte: en dag som hoppas över hör till.

Vad de lär sig

Scrapbooking är mer än att vara sysselsatt. Att klippa, riva, vika och lägga små saker exakt rätt tränar finmotoriken: de små rörelserna i händer och fingrar som de också behöver för att hålla i en penna. De kan också lära sig att hålla fast vid en uppgift längre.

Minst lika värdefullt är berättandet. Att göra en sida betyder att välja vad som var viktigt och sätta det i ordning. Fråga vid varje foto vad som hände, vem som var med och vad som var roligast. Skriv ner svaren ordagrant, eller låt ditt barn göra det själv när det kan skriva. En mening som ”ankan åt upp mitt bröd och då började jag gråta” är guld värd om tjugo år.

Lägg tyngdpunkten på skapandet, inte på resultatet. Om ett barn blir frustrerat för att det inte blir som det ville, hitta en lösning tillsammans. Ett snett klippt foto kan få en ny ram, en fläck kan bli en blomma.

Håll barnens material för sig

Om du själv scrapbookar känner du igen det: ditt finaste mönsterpapper är plötsligt sönderklippt, och ditt dyra stämpelbläck sitter på bordsduken. Ha därför en egen låda eller byrålåda med material som barnen får använda fritt.

Där kan du lägga:

• pappers- och kartongrester från ditt eget förråd
• klistermärken som du själv inte använder längre
• ett limstift, en barnsax och några tuschpennor
• färgat papper, silkespapper och en hålslagare
• insamlade biljetter, etiketter, bitar av band och knappar (för äldre barn)

Förvara dina egna saker där barnen inte kan ta dem själva. Då behöver du inte säga nej hela tiden medan ni scrapbookar, och ditt barn vet precis vad som är okej. Det blir också lättare att städa: allt från barnlådan går tillbaka i barnlådan.

Enkla projekt för en regnig eftermiddag

Du behöver inte planera ett helt album. Några idéer för en eftermiddag inomhus:

1. En sida om en enda dag. Skriv ut tre eller fyra foton från en utflykt, låt ditt barn välja och klistra in dem, och skriv några meningar tillsammans.
2. Ett handavtryckskort. Rita av ditt barns hand på styvt papper, klipp ut den och klistra den på ett kort eller en sida. Gör det varje år, så ser du händerna växa.
3. En pappersgirlang. Klipp remsor på ungefär 1,5 × 20 cm, limma ihop dem till ringar i varandra och använd en bit som kant på en sida.
4. Gör konfetti med en hålslagare. Barnen stansar färgat papper och strör ut prickarna på en limfläck. Bra för små händer, och en fest att göra.
5. En sida om något de samlar på: snäckor, stenar, kastanjer. Ta ett foto och klistra in det, med platsen där de hittades.
6. En ”det här är jag”-sida med favoritmat, bästa kompis, favoritfärg och en teckning av sig själv. Gör om den varje år.

Håll det kort, särskilt med små barn. Hellre tjugo minuter med glädje än en timme med tårar.

Spara det de gör

Barnens sidor är ofta fullsmockade och ömtåliga, med tjocka lager lim och klistermärken som lossnar. Lägg dem i en plastficka eller förvara dem platt i en låda. Vill du kunna visa dem senare utan att originalet slits, skanna de finaste sidorna. I Scrappd kan du sedan ställa dem på en egen hylla, så att mormor och morfar eller farmor och farfar kan titta med.