Varm och kall embossing: så får du relief på sidan

Embossing betyder att du skapar relief i eller på papper. Det finns två sätt, och de liknar bara varandra i resultatet: vid varmembossing smälter du ett lager pulver till en upphöjd linje, vid kall embossing pressar du in själva papperet i en form. Båda ger sidan något man vill röra vid, utan att du behöver tjocka dekorationer.

Skillnaden i korthet

Varmembossing kallas också heat embossing. Du stämplar med ett klibbigt bläck, strör embossingpulver över och värmer det tills det smälter. Resultatet blir en blank eller matt linje som sticker upp en aning över papperet, i pulvrets färg. Det fungerar bra för rubriker, korta texter, ramar och små motiv.

Kall embossing kallas också torrembossing. Här behövs varken bläck eller värme: du pressar in ett mönster i papperet, med en embossingfolder i en maskin eller med en schablon och en embossingpenna med en liten kula i änden. Papperet får en upphöjd och en nedsänkt sida. Det är särskilt fint för bakgrunder och för diskret struktur i en enda färg.

Du kan också kombinera dem. Smält ett helt ark fullt med guldpulver och kör det sedan, medan det fortfarande är lite varmt, genom en embossingfolder, så får du en guldyta med ett mönster i.

Det här behöver du för varmembossing

• Embossingbläck: oftast ett färglöst, lite klibbigt bläck (kallas ofta watermark ink). Pigmentbläck som håller sig vått länge fungerar också. Snabbtorkande dye-bläck torkar för fort, och då fastnar inte pulvret.
• Embossingpulver i valfri färg. Vitt, guld och transparent är en bra början.
• En varmluftspistol, även kallad heat tool. En hårfön fungerar inte som ersättning: den blir inte tillräckligt varm och det kraftiga luftflödet blåser bort pulvret från papperet.
• En stämpel, ett pappersark eller en liten skål att samla upp överflödigt pulver i, och en liten, mjuk pensel.
• Gärna en embossingpenna med samma klibbiga bläck, så att du kan skriva eller rita för hand och sedan embossa det.

Varmembossing steg för steg

1. Gnid först in papperet med en antistatisk påse. Mer om det längre ner.
2. Stämpla med embossingbläcket. Tryck stadigt och jämnt och lyft stämpeln rakt upp. Avtrycket syns ibland knappt; så ska det vara.
3. Strö genast pulver över hela avtrycket, medan bläcket fortfarande är vått. Var gärna generös.
4. Knacka av överflödigt pulver på ett vikt papper och häll tillbaka det i burken.
5. Titta noga efter korn som ligger där de inte ska. Borsta bort dem med penseln.
6. Låt varmluftspistolen bli varm en stund, inte ovanför papperet. För den sedan lugnt över avtrycket, på några centimeters avstånd. Du ser hur pulvret går från matt till blankt. Då går du vidare till nästa bit.
7. Låt allt svalna en stund innan du rör vid det.

Munstycket på en varmluftspistol blir mycket varmt. Rör inte vid det, lägg pistolen efter användning där inget kan smälta och håll munstycket borta från själva papperet.

Så undviker du lösa pulverkorn

Korn som fastnar där du inte har stämplat beror nästan alltid på statisk elektricitet eller på fett från fingrarna. En antistatisk påse, en liten tygpåse med ett fint pulver i, gnider du över papperet precis innan du stämplar. Då fäster embossingpulvret bara på bläcket.

Jobba dessutom med torra, rena händer och håll papperet i kanterna. Knacka av ordentligt när du har strött och granska avtrycket innan du värmer. Nu kan du fortfarande borsta bort ett korn; efter smältningen sitter det fast.

Så undviker du att papperet slår sig

Papper slår sig eller blir vågigt om det värms för länge eller för hett. Några saker hjälper:

• Använd kraftigt papper. Ju tunnare det är, desto snabbare buktar det.
• Värm först papperet kort underifrån, från baksidan, och avsluta ovanifrån. Då smälter pulvret snabbare och papperet utsätts för värme kortare tid.
• Håll pistolen i rörelse och sluta så fort pulvret blänker. Längre uppvärmning gör inte resultatet bättre. Pulvret kan då till och med bli platt och matt, och papperet kan missfärgas eller bli bränt.
• Lägg arket under några böcker efteråt tills det har svalnat helt.

Vellum, det genomskinliga papperet, är extra känsligt. Vit eller guldfärgad text på vellum blir jättefin, men värm mycket kort och håll pistolen lite längre bort.

Olika sorters embossingpulver

Embossingpulver finns i olika kornstorlekar. Namnen skiljer sig mellan märken, men ungefär så här ser det ut.

• Fint (även detail, super fine eller ultra fine): små korn som fäster mycket exakt på tunna linjer. Välj det för små stämplar, fina bokstäver och detaljrika motiv.
• Normalt (regular): den vanliga kornstorleken, passar de flesta stämplar och rubriker.
• Extra tjockt (även ultra thick eller embossing enamel): stora korn som ger ett tjockt, kupigt lager. Det använder du för större ytor eller när du smälter flera lager ovanpå varandra för en glasartad effekt. På fina stämplar flyter linjerna då ihop.

Grovt pulver på ett litet, detaljrikt motiv ger ett grynigt, suddigt resultat. Fint pulver på en stor yta ger lite höjd. Låt alltså stämpelns storlek vara med och bestämma.

Förutom kornstorleken skiljer sig också finishen: blank, matt, metallic, med glitter eller blandad i flera färger. Transparent pulver är praktiskt eftersom det låter bläckets färg under synas. Det fungerar också som resist: embossa ett motiv med transparent pulver på vitt papper och dutta sedan bläck över. Den embossade delen stöter bort bläcket och förblir vit.

Torrembossing med folder

En embossingfolder är en plastmapp med ett mönster på insidan, upphöjt på ena sidan och nedsänkt på den andra. Du lägger papperet emellan och kör alltihop genom en stans- och embossingmaskin. I vilken ordning plattorna ska ligga står i bruksanvisningen eller på själva maskinen. Går det trögt eller fastnar det, tvinga inte fram något utan kontrollera bunten. Om själva maskinen kan du läsa mer i vår artikel om att jobba med en stansmaskin.

Det finns vanliga foldrar och 3D-foldrar. En 3D-folder har ett djupare mönster och ger mer relief, och kräver ofta en annan uppbyggnad av plattorna.

Vill du ha ett skarpare avtryck kan du spraya lite, lite vatten på insidan av foldern, inte på papperet. Papperet blir då lite mjukare och tar upp mönstret bättre. Sprayar du på själva papperet rullar det sig mer och tar längre tid att torka.

En embossad yta kan du sedan bearbeta vidare. Dra lätt med en stämpeldyna eller ett blendingverktyg över de upphöjda delarna, gnid på lite vax eller metallisk pasta, eller slipa försiktigt topparna med fint sandpapper. Då syns mönstret också bättre på foton, eftersom svag relief ofta försvinner på bild.

Torrembossing med schablon och embossingpenna

Det går också utan maskin. Lägg en schablon av metall eller kraftig plast på papperet, fäst båda med en bit maskeringstejp så att inget flyttar sig, och lägg det på ett mjukt underlag som en skumplastmatta eller musmatta. Dra lugnt längs kanterna på urtaget med en embossingpenna med kula. Det är enklast på ett ljusbord eller mot ett fönster, så att du ser schablonens linjer genom papperet.

Du trycker på papperets baksida, så den upphöjda sidan hamnar på framsidan. Börja med en större kula och byt till en mindre först vid hörnen. Då går papperet inte sönder lika lätt.

Med en embossingpenna kan du också jobba friare: forma pappersblomblad genom att gå i små cirklar på baksidan, eller dra en linje längs kanten på ett kort.

Vilket papper fungerar bäst

Till varmembossing går nästan alla papper, så länge de tål värmen. Cardstock (kraftig, enfärgad kartong) fungerar allra bäst. Mönsterpapper, taggar, journalingkort och vellum går också, men tunt eller bestruket papper blir lättare vågigt. På mörkt papper gör sig vitt, guld och silver allra bäst.

Vid torrembossing är tjockleken viktigare. Papper som är för tunt spricker eller går sönder vid skarpa hörn. Papper som är för tjockt ger en kantig, platt relief. Något mellan ungefär 220 och 250 g/m² är en bra mellanväg för de flesta foldrar och schabloner. Enfärgad cardstock visar mönstret bättre än papper med mycket tryck, där reliefen försvinner i motivet.

Är du osäker, gör först ett test på en restbit av samma papper. Det tar en minut och kan rädda en rubrik på ditt finaste foto.