Vilket stämpelbläck ska du välja? Dye, pigment och distress

En stämpeldyna verkar enkel: stämpeln i dynan, sedan på papperet, klart. Tills avtrycket försvinner på svart kartong, linjerna flyter ut när du färglägger med akvarell eller en stämpel på blankt papper fortfarande är blöt efter en timme. Nästan alltid beror det på vilken sorts bläck du använder. Om du vet hur de stora bläckfamiljerna fungerar väljer du mycket mer träffsäkert och köper färre saker i onödan.

Dye-bläck och pigmentbläck

Dye-bläck innehåller upplöst färgämne, oftast vattenbaserat. Bläcket sugs in i papperet, torkar på några sekunder och ger skarpa, fina linjer. Färgen är transparent: stämplar du två färger ovanpå varandra blandas de. På mörkt papper syns det nästan inte alls, och i starkt ljus bleknar färgerna ofta snabbare än med pigment.

Pigmentbläck innehåller små färgpartiklar som ligger kvar ovanpå papperet. Det är tjockare, täcker bättre och syns även på svart eller mörkblå kartong. Däremot torkar det långsamt. På vanlig cardstock (kraftig, obestruken kartong) tar det en stund, och på bestruket eller blankt papper torkar det ibland inte alls utan värme. Den långsamma torkningen är faktiskt praktisk när du vill embossa.

Det finns också mellanformer. Snabbtorkande pigmentbläck, som VersaFine, kombinerar skarpa detaljer med täckförmåga. Hybridbläck har egenskaper någonstans mellan dye och pigment. En tumregel:

• fina linjer och snabbt arbete på vitt eller ljust papper: dye
• mörkt papper, täckande vitt och embossing: pigment
• plast, foton, metall eller glas: lösningsmedelsbaserat bläck, mer om det längre ner

Distress ink och distress oxide

Distress ink är ett dye-bläck från designern Tim Holtz serie, gjort för att blanda och för att få papper att se gammalt ut. Det reagerar på vatten och flyter vackert in i varandra. Därför använder scrappers det till mjuka färgövergångar, bakgrunder och kanter som du färgar med en svamp eller ett blendingverktyg, ett handtag med en rund skumkudde. Till skarpa stämpelavtryck passar det sämre, och på mörkt papper försvinner det.

Eftersom det reagerar på vatten kan du leka mycket med det. Tryck dynan mot en non-stick-matta, spraya lite vatten på och dra papperet genom pölen. Eller stänk vattendroppar på en färgad tagg och låt dem torka, så bildas ljusare fläckar. Torka varje lager med en embossingvärmare innan du fortsätter. Arbetar du över utskrivna bilder, skriv då ut dem med laserskrivare, eftersom bläckstrålebläck flyter ut så fort det blir blött.

Distress oxide kombinerar dye och pigment. Bläcket ligger mer ovanpå papperet, torkar matt och lite kritaktigt och är lättare att blanda utan ränder. Med vatten får du en fläckig, oxiderad effekt: ju mer vatten, desto starkare. Tack vare pigmentet syns oxide oftast bättre på mörk kartong och ger ett jämnare stämpelavtryck, även om täckförmågan varierar mellan färgerna. Du kan gott kombinera båda sorterna.

Två knep för oxide:

• Vill du ha en mjuk, pudrig övergång, stryk då först av lite bläck från svampen på mattan innan du börjar på papperet.
• Nya clear stamps (genomskinliga stämplar av fotopolymer) stöter ibland bort oxide, så att du bara får prickar. Hjälper det inte att tvätta dem, stämpla då först i ett ljust pigmentbläck, torka av det mesta och stämpla sedan i oxiden. Det tunna lagret pigment ger fäste.

Välj distress ink om du gillar vintage, vattenlekar och transparenta lager. Välj oxide för mjuka, täckande bakgrunder och för kraftpapper eller mörkt papper. Båda sorterna kan fyllas på med en liten flaska påfyllningsbläck, en reinker.

Vattenfast bläck för att färglägga

Vill du färglägga ett stämpelavtryck måste linjen tåla det du färglägger med. Färglägger du med akvarell, akvarellpennor eller en vattenpensel (en pensel med vatten i skaftet), använd då ett permanent, vattenfast bläck, som Archival Ink eller ett svart hybridbläck. Låt avtrycket torka ordentligt innan du börjar med vatten, annars flyter linjerna ut ändå.

Med alkoholmarkers är det annorlunda, eftersom de kan lösa upp vissa bläck. Ett dye-bläck som inte reagerar på alkohol, som Memento, är ett vanligt val där. Även med vissa vattenfasta bläck går det fel om du färglägger direkt över färska linjer med en alkoholmarker. Kolla på förpackningen om bläcket passar för alkoholmarkers och gör alltid ett test på en pappersbit först.

Stämplar du i ett album bredvid foton, välj då bläck som säljs som syrafritt och arkivbeständigt. Det gäller texter och linjeteckningar lika mycket som bakgrunder.

Mörkt, blankt eller kraftpapper

På mörkt papper försvinner dye-bläck. Ta en vit eller ljus pigmentdyna, oxide, eller embossa med vitt eller guldfärgat pulver. Ett fint knep på svart: stämpla med en färglös embossingdyna, embossa med genomskinligt pulver och färglägg sedan motivet med en vit akvarellpenna. Embossinglinjen håller färgen snyggt inom formerna.

Blankt papper, foton, acetat och vellum (genomskinligt papper) suger inte upp bläck. Dye pärlar sig eller smetas ut, och pigment förblir blött om du inte embossar direkt. Till det finns lösningsmedelsbaserat bläck, som StazOn. Det torkar snabbt och sitter permanent på nästan alla ytor, från plast och metall till glas och läder. Men det luktar, färgar fingrarna och kräver ett eget stämpelrengöringsmedel. Det är inte avsett för tyg.

Kraftpapper är brunt, och det dämpar transparenta färger. Ljust dye-bläck blir matt eller försvinner nästan. Svart och mörkbrunt syns däremot skarpt, och täckande bläck som vitt pigment eller oxide ger mer färg. Distress ink på kraft ger en subtil ton-i-ton-effekt, vilket kan bli jättefint i en vintagebok.

Bläck för embossing

För varmembossing behöver du bläck som håller sig blött och klibbigt länge, så att pulvret fastnar. VersaMark är ett nästan färglöst, långsamt bläck som är gjort just för det. Utan pulver ger det en subtil vattenstämpel på färgad kartong, en aning mörkare än papperet. Vanligt pigmentbläck fungerar också för embossing.

Strö på pulvret direkt efter stämplingen, knacka av överskottet och värm tills det smälter och glänser. Med en embossingpenna, en penna med klibbigt embossingbläck, kan du också täcka bara en liten del av en färglagd bild med genomskinligt pulver, så att färgen under börjar glänsa. Mer om själva teknikerna finns i artikeln om embossing.

Stämpla på tyg

På en tygkasse i bomull, en tygetikett eller en bit linne till din sida fungerar vanligt pappersbläck dåligt, och efter en tvätt är det borta. Använd ett textilbläck som uttryckligen är gjort för tyg, som VersaCraft. Så gör du:

1. Tvätta och stryk tyget först, så att appretur och skrynklor försvinner.
2. Välj ett slätt tyg som bomull. Grov, tjock canvas ger ett mindre skarpt avtryck.
3. Testa på en tygbit innan du börjar på det riktiga.
4. Låt avtrycket torka helt.
5. Fixera med strykjärn, med en duk emellan. Följ anvisningarna på dynan.

Ett tyg som aldrig tvättas, som ett band i din bok, kan du också färga med distress ink. Fukta bandet, tryck bläck på en non-stick-matta, spraya vatten på och dra bandet genom. Naturfibrer tar upp färgen bra, men den kan flyta ut igen om bandet blir blött senare.

Dina första stämpeldynor

Du behöver ingen komplett färgserie. Med ett litet set som passar ihop kommer du väldigt långt:

1. En svart, vattenfast dyna för texter och linjeteckningar som du vill färglägga.
2. En mörkbrun dyna, eller en distress-nyans som Vintage Photo, för kanter och en sliten look.
3. En färglös embossingdyna, om du vill embossa eller stämpla ton i ton.
4. En vit pigmentdyna, om du ofta arbetar på mörkt papper eller kraft.

Komplettera med två till fyra färger som passar till papperet du redan har. Minidynor är praktiska för att prova en färg först och tar lite plats, även om de är otympliga för stora ytor. Använder du en färg mycket, köp då påfyllningsbläck till den.

Stäng dynorna efter användning, så torkar de inte ut. Stämpla med en ren stämpel, så att du inte för in en annan färg i dynan. Tryck stämpeln lätt mot dynan i stället för att trycka hårt, sätt ner den rakt och lyft den rakt upp. Blir avtrycket blekt fast stämpeln är ren, är det dags att fylla på.