Skruvalbum, ringpärm eller självhäftande: välj rätt album

Ett album köper du oftast en gång per projekt, och sedan lever du med det i flera år. Bindningen avgör hur det känns: om du kan lägga till sidor senare, om ett uppslag flyter fint över mitten och om boken håller sig stängd när den blir fullare. Här är de typer du stöter på, vad de är bra på och var de blir besvärliga.

Skruvalbum

Ett skruvalbum (på engelska post bound) har två eller tre metallskruvar som går genom pärmen och alla sidor. Oftast består sidorna av plastfickor som du fyller uppifrån med din scrapbooksida.

Den stora fördelen: när albumet ligger öppet möts vänster och höger sida tätt. Ett uppslag, en dubbelsida som är gjord som en helhet, flyter därför nästan sömlöst över mitten. Med förlängningsskruvar kan du göra albumet tjockare.

Nackdelen är pillet. Vill du lägga till en sida i mitten måste du skruva loss skruvarna och få allt på plats igen. Gör det på ett bord med albumet liggande platt, och dra inte åt skruvarna för hårt.

Ringpärm med D-ringar eller runda ringar

En ringpärm fungerar som en vanlig pärm: du öppnar ringarna och hänger in fickorna. Det är det enklaste sättet att lägga till, ta bort och flytta sidor. Ringpärmar är också ofta det billigaste valet, och det finns mycket lösa refiller att köpa.

Det finns runda ringar (O-ringar) och D-ringar. Hos D-ringar sitter den raka sidan mot ryggen, så sidorna ligger ofta plattare och ringen rymmer oftast fler sidor än en rund ring i samma storlek. För en scrapbook med tjockare sidor är det skönt.

Nackdelen: mellan vänster och höger sida finns alltid ett glapp där ringarna sitter. Ett uppslag flyter alltså aldrig helt över mitten. Fickorna kan spricka vid hålen om du bläddrar hårdhänt eller om albumet är för fullt. Stäng ringarna bara när alla fickor hänger rakt, annars viker du plasten.

Spiral och wire-o

Vid spiralbindning löper en spiral av plast eller metall genom en rad hål. Wire-o är en dubbel tråd som kläms ihop runt hålen. Båda ligger helt platt när de är uppslagna, och du kan till och med vika sidorna hela vägen runt. Därför är de populära för minialbum, journaler och planners.

Antalet sidor är fast. Tjocka embellishments vid sidkanten kan göra det svårt att bläddra, och en spiral som är för trång klarar inte längre ett fullt album. Välj därför en större diameter än du först tror.

Fast bindning

Ett inbundet album liknar en bok: sidorna är sydda eller limmade i en fast rygg. Det ser fint ut och känns som en riktig bok. Ett sytt album öppnar sig ofta bättre än ett limmat.

Du kan inte lägga till eller byta sidor. Det kräver en plan: vet ungefär hur många sidor du behöver innan du börjar, och räkna med att ett misstag blir kvar. Eftersom det oftast inte finns några fickor kan du däremot använda tjockare embellishments, flikar och små kuvert som går att dra ut. Å andra sidan är fotona sämre skyddade.

Det finns också en mindre känd variant: albumet med strap hinge. Där sitter sidorna ihop med varandra och med pärmen via kraftiga band. De ligger fint platt, och med lite besvär kan du lägga till sidor.

Vilken bindning växer med albumet

Blir ditt album tjockare med tiden, till exempel ett babyalbum eller en årsbok, är skruvalbum och ringpärm de självklara valen.

• Skruvalbum: växer med förlängningsskruvar och ser fortfarande lugnt ut.
• Ringpärm: växer tills ringarna är fulla. Större ringar hittar du i tjockare pärmar, men ett fullt album blir också tungt.
• Spiral och fast bindning: växer inte. Det som finns i dem är det du har.

Tänk också på vad som sitter på dina sidor. Varje lager papper, varje bit chipboard och varje litet kuvert gör boken tjockare. Ett album som är mycket tjockare på vissa ställen än på andra stänger inte ordentligt och sätter hela tiden bindningen under spänning. Sprid därför ut tjocka embellishments över hela albumet i stället för att stapla dem på samma ställe.

Självhäftande album: därför helst inte

Självhäftande album, även kallade magnetalbum, har sidor med ett klisterlager och en genomskinlig film ovanpå. Du lägger dina foton på sidan, drar tillbaka filmen och är klar. Du kan flytta fotona utan lim. Det känns smidigt, och för barn är det också enkelt.

På lång sikt går det ofta fel. Klistret förändras med åren: det kan hårdna och sitta fast som berg, eller torka ut och släppa. Filmen kan skrynkla sig och avge ämnen som missfärgar fotona eller lämnar ett mönster i dem. I ett fuktigt hem gulnar sidorna snabbare. Den som någon gång har öppnat ett album från sina föräldrar och inte fått loss fotona vet hur det slutar.

Vill du arbeta utan lim, välj hellre fotohörn eller plastfickor. Då kan du ta loss fotona senare utan skador. Har du redan ett gammalt magnetalbum fullt med foton, dra inte bara ut dem; om det finns en separat artikel på bloggen.

Album som ligger platt när de är uppslagna

Ett album som öppnar sig bra är skönt att arbeta i och att bläddra i. Från plattast till minst platt:

1. Spiral och wire-o: helt platt, du kan till och med vika sidorna runt.
2. Strap hinge och skruvalbum: ligger platt och möts fint i mitten.
3. Sydd bindning: öppnar sig hyggligt, bättre än limmad.
4. Ringpärm: sidorna ligger platt, men med ett glapp i mitten.

Ett album som inte vill ligga helt platt ska du inte tvinga. Tryck inte ner ryggen och lägg ingen tyngd på det. Stöd tunga sidor med hela handen när du bläddrar, så att lösa delar inte lossnar när sidan böjs.

Lägga till och byta sidor

Vill du kunna ändra ordningen senare, till exempel för att du inte arbetar kronologiskt, är en ringpärm skönast. Ut med en sida, in med en annan, klart.

Med ett skruvalbum går det också, men det kräver mer arbete. Ett tips är att först förvara dina färdiga sidor i lösa fickor och sätta in dem i albumet först när du har en hel grupp klar.

Tänk på storlek och håltyp när du köper refiller. Fickor från ett märke passar inte alltid i albumet från ett annat, eftersom avståndet mellan hålen skiljer sig. Ta med en gammal ficka eller mät avståndet innan du köper fler.

Välj fickor av stabil plast: polypropen, polyester eller polyeten. PVC är bäst att undvika, eftersom det med tiden kan avge ämnen till dina foton. Matta fickor ger mindre reflexer, klara fickor får färgerna att synas bättre.

Ett album för vykort och lösa saker

Vykort, små kort, brev och andra lösa saker behöver ett eget upplägg. Ofta vill du också kunna läsa baksidan, och du vill inte klistra fast något.

En ringpärm med plastfickor är det bästa valet här. Det finns fickor med fack i alla möjliga storlekar. Ett vanligt vykort är ungefär 10 × 15 cm, så fickor med fack för foton i det formatet fungerar ofta, men testa med ett kort innan du köper många. Eftersom fickan är genomskinlig vänder du bara sidan och läser baksidan.

För saker som inte passar i ett fack:

• Använd ett kuvert eller en liten påse som du fäster på en sida, med föremålet löst i.
• Fäst tunna pappersbitar med fotohörn, så att inget lim kommer åt dem.
• Undvik häftklamrar och gem: de rostar och lämnar märken.
• Se till att inget sticker ut utanför sidan när albumet är stängt.

Sparar du mest lösa kort och urklipp, och få foton, kan du överväga ett större format. Då behöver du inte vika stora urklipp, och ett vik är just där papperet spricker först.

Så väljer du

Fråga dig själv tre saker. Kommer albumet att växa? Ta då ett skruvalbum eller en ringpärm. Vill du ha uppslag som flyter fint över mitten? Då hellre ett skruvalbum än en ringpärm. Är det ett avslutat projekt med ett bestämt antal sidor, som en present eller ett minialbum om en enda helg? Då passar spiral eller fast bindning fint, och resultatet blir ofta snyggast.

Är du osäker, börja med en ringpärm. Det är det mest förlåtande valet: du kan fortfarande flytta allt, och flytta över dina sidor senare när du har kommit på vad du verkligen vill ha.