Plastfickor till album: vilken plast är säker för dina foton

En sida i en genomskinlig ficka ser färdig ut. Det är också det sätt som många erfarna scrappers stannar vid efter år av testande: få saker skyddar en färdig layout lika enkelt. Men plast är inte bara plast. En ficka håller dina foton rena i många år, en annan blir kladdig och lämnar märken på det som ligger i den. Skillnaden sitter i några bokstäver på förpackningen.

Varför du använder plastfickor

En plastficka, även kallad page protector eller sidskydd, gör mer än att se snygg ut.

• Den håller fingeravtryck, damm och kaffestänk borta från dina foton.
• Delar som lossnar, som ett kort eller en embellishment (en dekoration som en knapp eller en bit chipboard), faller inte ur albumet utan stannar på sin plats.
• Två sidor som ligger mot varandra nuddar inte varandra direkt. Då kan inte bläck eller lim från den ena sidan smitta av sig på den andra.
• Du kan lätt flytta om sidor, lägga till nya eller flytta dem till ett annat album, särskilt i en ringpärm.

I ett album med fasta sidor utan fickor kan du lägga ett ark syrafritt mellanlägg mellan sidorna. Det skyddar också, men sämre mot fingrar och damm.

Polypropen, polyester och pvc

Det är tre sorters plast du stöter på oftast. Två av dem är helt okej, en är det inte.

Polypropen (PP) är den vanligaste plasten i fickor för scrapbooking. Den är stabil, avger ingenting, är mjuk och prisvärd. Den är däremot lite mindre klar än polyester.

Polyester (PET), ofta såld under varumärket Mylar, är klarast och stadigast. Museer och arkiv använder den för att förvara lösa dokument och foton. Den är dyrare, och den kan bli statisk, så att damm och lösa småbitar fastnar på den.

Polyeten (PE) är mjukare och lite mattare. Du hittar den mest i fotofickor, negativfickor och små påsar. Även den är säker.

Pvc är boven. Den är hård i sig och görs mjuk med mjukgörare. De ämnena kan med tiden läcka ut ur plasten och skada det som ligger i den: foton missfärgas, fickan blir kladdig och ibland fastnar fotot i plasten. Därför utesluter standarder för fotosäkert förvaringsmaterial pvc. Många billiga plastmappar, gamla fotoalbum och dokumentfickor från förr är gjorda av pvc.

Hur känner du igen en säker ficka?

På förpackningen till fickor som är gjorda för scrapbooking eller foton står det nästan alltid vilken plast de är av. Håll utkik efter det här:

• Plastens namn: polypropen, polyester eller polyeten, eller förkortningarna PP, PET och PE.
• Texten pvc-fri, eller på engelska PVC-free.
• Uppgift om att materialet har klarat PAT. Photographic Activity Test (ISO 18916) är ett internationellt test som kontrollerar om ett förvaringsmaterial reagerar med fotografiskt material. Det är det starkaste beviset på att något är fotosäkert.
• Återvinningssiffran i triangeln, om den finns: 3 betyder pvc, 5 polypropen, 1 PET och 2 eller 4 polyeten.

Står det ingenting? Då får du ta hjälp av näsan och händerna. Pvc har ofta den typiska doften av en ny uppblåsbar pool eller ett duschdraperi, känns lite fet eller gummiaktig och är väldigt slapp. Polypropen luktar ingenting och prasslar lite när du böjer den. Är du osäker, använd fickan till något annat än dina foton.

Ordet arkiv på en förpackning säger inte mycket: det är inget skyddat begrepp. Och syrafri handlar om papper och kartong, inte om plast. För en ficka är det plastsorten som räknas, inte om det står syrafri på den.

Fickor för udda format

De vanliga storlekarna är fickor för 30,5 × 30,5 cm (12 × 12 tum) och för 21,6 × 27,9 cm (8,5 × 11 tum), och dessutom fickor i A4 och de mindre albumstorlekarna. För pocket scrapbooking finns fickor med fack i alla möjliga indelningar, till exempel fyra eller sex fack per sida.

Om något inte passar finns det några smidiga lösningar:

• Klipp en stor ficka på mitten och använd halvan som halvsida mellan två hela sidor. Den öppna kanten gör du fin med en remsa washi tape längs kanten. Använd inte häftklamrar nära foton, eftersom de kan börja rosta.
• Lägg en lång remsa i en ficka och sy en söm längs sidan med symaskinen. Då får du ett smalt fack i rätt storlek; det som blir över klipper du bort.
• Tänk på fickorna när du väljer album: varje märke har sitt eget hålmönster. Många fickor i 30,5 × 30,5 passar i album från olika märken, men inte alltid.
• För lösa saker som är för stora, som en affisch eller en hel tidning, är en ficka i större format eller en platt mapp bredvid bättre än att vika.
• Små, tjocka saker som ett mynt eller en pin passar i en liten påse av polypropen som du fäster på sidan.

Om du gör en egen lösning, se till att du använder samma säkra plast. En remsa pvc-tejp eller en gammal plastmapp gör allt ditt noggranna arbete om intet.

Stänger de inte in fotona för lufttätt?

Den oron hör man ofta, och den är begriplig. Men en plastficka är ingen sluten påse: överkanten eller sidan är öppen, och luft kommer åt utan problem. För torra sidor i ett vanligt rum är det inget problem. Stabila plaster som polypropen och polyester avger ingenting själva, så ingenting samlas heller där inne.

Det blir en risk först när fukt kommer in i fickan. En sida som fortfarande är fuktig av lim, färg eller bläck, eller ett album som står i en fuktig källare eller på en fuktig vind, kan hålla sig blött längre i plast än i fria luften. Det kan ge mögel. Låt därför sidorna torka helt innan du skjuter in dem i en ficka, och förvara dina album på en torr plats med jämn temperatur.

För vanliga foton gäller en sak till: tryck inte in dem för hårt i en ficka som är lite för liten. En ficka som passar precis eller har lite luft är bättre än en som spänner.

Byta ut gamla fickor

Förr var pvc väldigt vanligt i fotoalbum, och de självhäftande magnetalbumen med klistersidor under en film är också ökända. Har du gamla album eller pärmar, gå igenom dem med kritisk blick. Det är dags att byta om:

• fickan känns kladdig, fet eller grumlig;
• plasten har gulnat eller luktar;
• du ser att foton har fastnat i plasten eller att ett avtryck har blivit kvar i plasten;
• fickan spricker vid hålen, så att sidan sjunker ner.

Ta försiktigt ut sidor och foton. Sitter ett foto fast, dra inte: det är ett jobb för en lugn eftermiddag och en egen metod. Skjut in det som lossnar i nya fickor av polypropen eller polyester. Släng de gamla fickorna, eller använd dem på sin höjd till stämplar eller material som inte är foton.

Om du ändå håller på att ordna om allt är det också ett bra tillfälle att skanna dina sidor. Då har du dem kvar om en ficka någon gång sviker.