Matta och beskär foton utan att ångra dig

Lägger du ett foto direkt på ett mönstrat papper kan det nästan försvinna. Lägg först en bit enfärgat papper under som är lite större, så står det plötsligt ut. Den pappersbiten kallas en matt. Det är en av de första sakerna scrappers lär sig, och en av de saker de aldrig hoppar över igen.

Vad är mattning och varför gör man det?

Att matta betyder att du klistrar fotot på en bit papper som är lite större än själva fotot. Runt om syns en smal kant, som passepartouten i en ram.

Den kanten gör flera saker på en gång:

• Den skiljer fotot från en rörig bakgrund, så att blicken inte glider förbi.
• Den gör ett enda foto till sidans mittpunkt.
• Den kan upprepa en färg från fotot och på så sätt binda ihop fotot och papperet.
• Den ger ett lager extra djup, särskilt om du sätter det mattade fotot på foamtejp.

Vill du ha mer fokus gör du en dubbel matt: det mattade fotot läggs på en ännu större bit papper, ofta i en annan färg. Tre lager går också, men spara det till ditt viktigaste foto. Om varje foto har en tredubbel matt sticker inget ut längre.

Hur bred ska kanten vara?

Det finns ingen rätt eller fel bredd, men olika bredder ger olika känsla.

• En smal kant på 2–3 mm är fin och lugn. Den skiljer fotot från bakgrunden utan att själv ta uppmärksamhet.
• En kant på runt 5 mm syns tydligt och ger en stadig ram.
• En bred kant på 1 cm eller mer känns mjukare och mer gammaldags, som en liten ram. Den ger också plats att skriva ett datum eller ett ord.

Räknandet är enkelt men blir ofta fel: kanten syns på två sidor. Vill du ha 3 mm runt om ska matten vara 6 mm bredare och 6 mm högre än fotot. Ett foto på 10 × 15 cm får alltså en matt på 10,6 × 15,6 cm. För 5 mm runt om lägger du till 1 cm.

Med en dubbel matt fungerar det likadant. Gör oftast den andra kanten lite bredare eller tvärtom mycket smalare än den första, så ser det ut som ett medvetet val. Två kanter med exakt samma bredd ser lätt stela ut.

Ett klassiskt knep är att göra nederkanten lite bredare än de tre andra. Då ser fotot inte ut att sjunka nedåt, och du får plats för en kort bildtext.

Är du osäker kan du lägga fotot löst på några pappersbitar i olika storlekar och se vilken som känns bäst. Först därefter skär du.

Vilken färg ska matten ha?

Det enklaste är att ta en färg från själva fotot. Ditt barns blå jacka, skogens gröna, en parasolls röda. En matt i den färgen lyfter fram detaljen och binder ihop fotot med resten av sidan.

Dessutom finns det tre färger som nästan alltid fungerar:

• Vitt ger lugn och fräschör. Det påminner om den vita kanten på en gammaldags papperskopia.
• Svart eller mycket mörkt ger mest kontrast och får färgerna i fotot att framträda starkare.
• Kraft, det bruna omslagspapperet, är varmt och neutralt och passar till nästan allt.

Vill du att fotot ska lossna från bakgrunden väljer du en matt som tydligt skiljer sig från papperet under. En matt i nästan samma nyans som bakgrunden försvinner och tillför inte mycket.

En matt behöver inte vara enfärgad. Ett lugnt mönstrat papper, en pappersduk (doily), en riven bit brunt papper eller till och med en tygbit fungerar också. Håll dig då till ett enda rörigt lager. En rörig matt under ett rörigt foto på en rörig bakgrund blir ett pussel.

Lägg olika färger löst under fotot innan du väljer. Skillnaden ser du först när det ligger framför dig.

Beskärning: vad tar du bort och vad låter du vara?

Beskärning hjälper dig att få fram det viktigaste i fotot. En bit tom himmel, en soptunna i kanten, en främmande fot som sticker in i bild: bort med dem, så blir fotot starkare.

Några frågor att ställa dig själv:

• Vad handlar fotot om? Beskär så att det hamnar i centrum för uppmärksamheten.
• Vad stör? Kanter med bråte, halvt avskurna personer, skarpa färgfläckar.
• Vad berättar något? Tapeten i din morfars vardagsrum, bilen från förr, skylten med ortnamnet. Just de bakgrunderna är ofta det finaste om tjugo år. Låt dem vara kvar.

Skär hellre för lite än för mycket. Det som är bortskuret får du aldrig tillbaka.

För att se hur en beskärning blir klipper du ut två L-formade hörn av kartong. Lägg dem över fotot och flytta dem tills du hittar ett utsnitt som känns rätt. Rita sedan mycket lätt med blyerts längs insidan, eller mät upp det.

För raka linjer är en pappersskärare bäst. Det går också med en hobbykniv och en metallinjal på en skärmatta. En sax fungerar, men en helt rak kant är svårare. Fäst helst fotot med syrafri dubbelhäftande tejp eller fotohörn; mer om det läser du i artikeln om lim.

Skära i originalfoton eller kopior?

Här är erfarna scrappers överens: skär inte i ett original som du inte kan ersätta.

Gamla kopior från dina föräldrar eller far- och morföräldrar, det enda fotot av ett hus som inte finns kvar, en kopia vars negativ försvann för länge sedan: dem låter du vara hela. Skanna dem, eller låt någon skanna dem, och scrappa med en utskrift av skanningen. Originalet förvarar du separat och säkert.

Med foton du själv har digitalt är det enklare. Du kan alltid skriva ut dem igen. Ännu smidigare är att beskära redan när du beställer kopiorna och välja det format som passar din sida. Då behöver du inte ta fram saxen alls.

Direktbilder, som polaroider, ska du helst inte skära i. Ett sådant foto består av flera lager, med rester av framkallningsvätskan i kanten. Vid ett snitt kan lagren lossna eller vätskan läcka ut. Vill du ändå ha en annan form kan du skanna den och arbeta med en utskrift.

Klippa foton i former

Ett foto klippt i en cirkel, ett hjärta eller längs konturen av ditt barn kan göra en sida lekfull. Det fanns en tid då nästan alla gjorde det, och många scrappers ser i dag med lite ånger på album fulla av urklippta små huvuden utan bakgrund.

Vill du göra det hjälper de här reglerna:

• Gör det bara med utskrifter eller kopior, aldrig med original.
• Välj ett foto där bakgrunden verkligen inte tillför något.
• Håll dig till ett formklippt foto per sida, bredvid vanliga rektangulära foton. Då sticker det ut och resten förblir lugnt.
• En cirkel eller oval fungerar nästan alltid. Krångliga former som stjärnor äter upp mycket av fotot.
• Klipper du längs en figur (det kallas också silhuettklippning) så lämna en smal vit kant. Det ser prydligare ut och gör att hår och fingrar inte halvt försvinner.

Ett riskfritt alternativ: klipp formen ur matten i stället för ur fotot. Ett runt fönster i ett papper över ett rektangulärt foto ger samma effekt, och fotot förblir helt.

Börja med ett foto

Ta ditt favoritfoto från den senaste månaden. Skär bort det som stör, lägg det på tre olika pappersbitar och välj den färg som lyfter fotot mest. Klistra fast det, med en kant på några millimeter. Den enda lilla kanten gör mer än du tror.