Artist trading cards: så gör du och byter dem

Ett artist trading card, förkortat ATC, är ett konstverk i miniatyr, lika stort som ett spelkort. Du gör det inte för att behålla det, utan för att byta med en annan scrappare eller konstnär. Just det lilla formatet gör det lätt att komma igång: på en halvtimme är du klar, och om det inte blir bra har du nästan ingenting att förlora.

Vad är ATC egentligen

ATC som vi känner dem i dag kommer från konstvärlden i slutet av 1990-talet. En schweizisk konstnär ordnade bytesträffar i Zürich där folk bytte egengjorda kort med varandra. Idén spreds snabbt, först via bytesträffar och sedan via internet och posten.

Konstnärer hade gjort små verk för att byta eller presentera sig själva långt tidigare. Det nya var den fasta storleken. Den kommer från basebollkort och andra samlarkort, och därför passar ATC i samma fickor och pärmar.

ATC eller ACEO

Du stöter också på termen ACEO. Den står för Art Cards, Editions and Originals. Formatet är exakt detsamma, men syftet skiljer sig: ett ACEO är gjort för att säljas. Det kan vara ett original eller ett tryck i en liten, numrerad upplaga.

Ett ATC byter du eller ger bort. Vill du sälja dina kort, kalla dem då ACEO. Då är det tydligt för alla vad som gäller.

De två grundreglerna

Det finns egentligen bara två regler som alla håller sig till.

1. Formatet är 6,4 × 8,9 cm, eller 2,5 × 3,5 tum. Stående eller liggande går bra, men själva måttet är fast. Ett kort som är större eller mindre är inget ATC.
2. Du säljer dem inte. ATC går från hand till hand, som byte eller som present.

Dessutom finns det vanor som de flesta som byter följer. Ett ATC är handgjort och unikt, eller högst en del av en liten serie. Ett färdigt tryck som du bara klipper ut räknas inte. Och kortet har en stadig bas, oftast cardstock (styvt, enfärgat kartong), så att det inte böjer sig i en ficka eller ett kuvert.

Vad gör du dem av

Börja med ett stadigt ark och skär ut några baskort i rätt storlek. Akvarellpapper på ungefär 300 gram är skönt om du arbetar med vatten eller färg. Till collage räcker vanlig cardstock eller kartongen från ett cornflakespaket.

Sedan kan nästan vad som helst hamna på kortet. Några idéer som fungerar bra i det här formatet:

• En bit av en gammal boksida som bakgrund. Välj en sida med ett fint typsnitt eller anteckningar i marginalen, och använd bara en liten del.
• Förpackningar: den tryckta sidan av en teask, en logga eller en rad siffror, och även den grå insidan av kartong. En liten bit räcker.
• Stämplar, washi tape, gamla frimärken, en knapp eller en bit spets.
• En bakgrund med distress ink: tryck lite bläck på en slät plastmatta, spraya vatten på tills det pärlar sig och dra kortet genom det. Låt torka och upprepa tills du tycker att det blir fint. Stämpla sedan ett motiv i en kontrasterande färg.
• En liten utskrift av ett eget foto, utskuret i form av ett frimärke.
• Lösa ord ur en dikt eller en tidning, klippta i remsor.

Att formge i litet format

På 6,4 gånger 8,9 cm är det viktigare att ta bort än att lägga till. Välj ett motiv och ge det utrymme. Placera det i mitten eller i en av skärningspunkterna när du delar kortet i tre delar, både på längden och på bredden.

Håll dig till tre eller fyra färger och lämna en lugn yta tom. Arbeta bakifrån och framåt: först bakgrunden, sedan mittenlagret och sist linjer och detaljer. Många scrappare gör en bakgrund först och bestämmer vad som ska på först när den har torkat.

Med foamtejp eller 3D-kuddar under huvudmotivet får du djup. Gör det med måtta, för ett ATC ska fortfarande få plats i en ficka. En mörk kant runt om, svampad med bläck, gör kortet färdigt.

En bra vana: skär tio baskort på en gång och gör klart dem som en serie. Du behöver bara plocka fram dina saker en gång, och efter tio kort ser du verkliga framsteg. Även utan talang för att teckna går det bra med schabloner, stämplar och maskeringstejp.

Gör du flera kort som hör ihop kallas det diptyk (två kort), triptyk (tre) eller en serie. Det skriver du då också på baksidan.

Vad skriver du på baksidan

Baksidan är ditt ATC:s visitkort. Den som får det vill veta vem det kommer från. Skriv i alla fall:

• ditt namn, eller namnet du byter under
• kortets titel
• datum och eventuellt plats
• ett sätt att nå dig, till exempel en e-postadress
• vid en serie: numret, till exempel 2 av 3

Vissa numrerar alla sina kort i följd, så att de vet hur många de har gjort. Du kan skriva baksidan för hand, stämpla den eller klistra på en liten etikett. Använd en penna som inte flyter ut och inte syns igenom.

Så fungerar ett byte

Du kan byta på två sätt: på riktigt eller via post. På en bytesträff lägger du dina kort på bordet och byter med vem du vill. Det kan vara på en scrapeftermiddag, en hobbymässa eller med några vänner.

Via post sker det oftast genom en grupp eller ett forum. Då finns ett tema, som höst, fåglar eller en trave böcker, och ett sista datum. Ofta samlar en person in alla kort och skickar tillbaka lika många andra till var och en. Du kan också komma överens direkt med någon: du skickar två och den andra skickar två tillbaka.

Några saker att tänka på:

• Skicka bara kort som du själv gärna skulle vilja få. Byten bygger på förtroende.
• Håll dig till temat och deadline.
• Packa ett ATC i en ficka eller mellan två bitar kartong, så att det inte böjs. Med tjocka embellishments kan kuvertet bli för tjockt för ett vanligt brev, så kolla det innan du postar det.
• Känns det nervöst, börja med ett byte med någon du känner.

Att förvara ATC

När du väl börjat byta har du snart en liten hög. Eftersom måttet är detsamma som för samlarkort passar de i plastfickor gjorda för sådana kort, med nio fack per ark. Då ser du framsidan och kan ta ut kortet en stund för att läsa baksidan. Välj fickor av polypropen eller polyester, utan PVC.

Du kan också göra en egen förvaringsask eller mapp, till exempel med dragspelsvikning och en rad papperfickor där det ryms ett kort i varje. En halvmåne utskuren ur överkanten på varje ficka gör det lätt att ta ut dem. Gör först en provversion av tunt papper innan du skär i ditt fina papper.

Vill du visa din samling för någon som bor långt bort, skanna då fram- och baksidan tillsammans. Då har du samtidigt sparat vem varje kort kom från.