Binda en egen scrapbook eller journal

Ett färdigköpt album passar aldrig riktigt. Formatet stämmer inte, eller så är ryggen för smal för allt du vill klistra in. Att binda själv löser det, och det är lättare än det ser ut. Med en nål, lite tråd och några bitar kartong kommer du långt.

Först frågan som avgör allt: hur tjock blir den

En tom bok och en full scrapbook är två olika saker. Foton, kort, små kuvert och embellishments (dekorationer som knappar, klistermärken och blommor) gör varje sida tjockare, men bara på framsidan av bladet. Ryggen är lika tunn som förut. Resultatet blir en bok som öppnar sig som en solfjäder och inte vill gå att stänga.

Därför har köpta album breda ryggar eller lösa remsor mellan bladen. Om du binder själv måste du också bygga in det utrymmet. Tänk efter i förväg: blir det här en journal där du mest skriver, eller ett album som fylls med foton och lager? Svaret avgör vilken bindning du väljer.

Ringar: den enklaste starten

Bindringar är metallringar som du klickar upp. Du stansar två eller tre hål i varje blad och i omslaget, och sedan är det klart. Den stora fördelen är att du alltid kan lägga till, byta eller ta bort sidor. Då växer boken helt enkelt i takt med det du klistrar in.

Några saker att tänka på:

• Välj rymliga ringar: en scrapbook blir tjockare än du tror.
• Stansa på exakt samma ställe på varje sida. Gör en mall av kartong och lägg den på bladet varje gång.
• Till omslaget fungerar gråpapp på ungefär 2 mm bäst. Tunnare kartong börjar vicka vid ringarna.
• Klistra en bit förstärkning runt hålen på tunna blad, annars rivs de loss efter ett tag.

Ringar är också lösningen om du inte har någon maskin men ändå vill bli klar snabbt, till exempel när det ska bli en present.

Vika arkentlar

En arkentel (eller ett häfte) är en liten bunt vikta blad som du skjuter in i varandra, som ett skrivhäfte utan omslag. Ta fyra eller fem ark, vik dem på mitten och lägg dem i varandra. Fler ark per arkentel gör vikningen bullig, och då sticker de innersta bladen ut på framkanten.

Vik med ett falsben, en platt bit ben eller plast som du stryker vikningen skarp med. Tänk på papperets fiberriktning: i de flesta ark ligger fibrerna åt ett håll, och längs den riktningen viker sig papperet snyggt utan att spricka. Böj ett ark lätt åt båda hållen; där det gör minst motstånd går fibrerna. Till en scrapbook väljer du papper som viker sig bra och inte bryts i vikningen. Akvarellpapper och kraftigt ritpapper fungerar ofta bra.

Vanligt skrivarpapper på 80 gram är för tunt för foton. Till sidor som du klistrar på passar 120 till 200 gram fint, och till tunga layouter får det gärna vara ännu kraftigare.

Sy en arkentel

Den enklaste sydda bindningen är en arkentel med tre eller fem hål i vikningen. Förstick hålen med en syl, med arkenteln uppslagen i en vikt bit kartong så att hålen hamnar exakt på viklinjen. Använd en mall, så hamnar allt snyggt på rad.

Så syr du med tre hål:

1. Börja på insidan i mittenhålet och gå ut.
2. Gå på utsidan till det översta hålet och stick tillbaka in.
3. Gå på insidan förbi mittenhålet till det nedersta hålet och stick ut.
4. Kom tillbaka via utsidan in i mittenhålet.
5. Knyt en knut runt den långa tråden som löper över mittenhålet och klipp av.

Dra alltid åt tråden i vikningens riktning, inte tvärs över den, annars rivs papperet. Till ett minialbum eller en resejournal räcker det här ofta.

Flera arkentlar

Vill du ha en tjockare bok syr du ihop flera arkentlar. Med koptisk bindning syns sömmen på ryggen och boken ligger helt platt när den är uppslagen. Det är praktiskt att jobba i, även om en del scrappers tycker att den passar sämre för ett album med många foton, eftersom ryggen har lite spelrum. En enkel variant är att vika ett A4-ark på mitten till fyra sidor, göra arkentlar av dem och sy ihop fem eller sex stycken. Då har du en första liten bok på ungefär en timme.

Varje arkentel fäster du vid den föregående med en liten ögla runt tråden under, ett så kallat kedjestygn.

Japansk bindning

Med japansk bindning syr du inte genom en vikning, utan genom en bunt lösa blad, tätt intill ryggkanten. Tråden går synligt runt ryggen och bildar ett mönster. Det finns enkla varianter med fyra hål och mer dekorativa mönster för formella album.

Så gör du:

• Lägg bladen och omslaget exakt kant i kant och sätt fast dem med klämmor.
• Rita en linje ungefär 1 till 1,5 cm från ryggkanten och fördela hålen längs den.
• Gör hålen med en syl eller borr, några blad i taget.
• Vik först varje blad bakåt längs en linje strax intill hålen. Då blir sidan lättare att vända.

Nackdelen: den här bindningen är egentligen inte gjord för tjockt innehåll. Ryggen är lika tjock som pappersbunten. Klistrar du in foton måste du lägga till distansremsor.

Skapa plats i ryggen

En distansremsa är en smal bit papper eller kartong som du binder in mellan bladen i ryggen. Den gör ryggen tjockare, så att det senare finns plats för det du klistrar på sidorna. Ett vanligt sätt: skär till en remsa per blad, lika hög som sidan och några centimeter bred, vik den på mitten och bind in den. Då får du två extra lager per sida vid ryggen.

Med sydda arkentlar fungerar det på samma sätt. Du kan lägga en smal remsa i varje vikning, eller använda färre blad per arkentel så att det blir fler arkentlar i ryggen. Med ringar löser du det helt enkelt genom att ta större ringar.

En bra tumregel: titta på vad du ska klistra på varje sida. Ett foto på kraftigt papper kräver lite extra plats, ett litet kuvert med kort eller ett lager embellishments mycket mer.

Vilken tråd, vilken nål och vilket lim

Tråden ska vara stark och inte fransa sig. Vaxad linnetråd är det klassiska valet: den glider bra, knutarna sitter och den håller länge. Tunt pärlgarn, som virkgarn, är ett fint alternativ för japansk bindning, särskilt om du vill visa upp en färg. Vanlig sytråd är oftast för tunn; en koptisk bindning blir för lös med den. För tjock tråd i en liten bok ser å andra sidan klumpig ut.

Ta en bokbindarnål: den är trubbig, så att den inte river papperet i onödan. Förstick alltid hålen med en syl och låt nålen bara följa tråden.

Till omslaget använder du bokbinderilim eller vitt trälim (PVA). Späd det med lite vatten om det är väldigt trögflytande och stryk ut det i ett tunt lager med en platt pensel, från mitten ut mot kanterna. Tjocka klickar slår igenom tunt papper och ger bubblor och vågor. För att klistra papper på sidorna fungerar dubbelhäftande tejp ofta bättre än vått lim. Vill du veta mer om lim för foton och papper finns det i en separat artikel.

Ett stadigt omslag

Till ett hårt omslag skär du till två skivor gråpapp på ungefär 2 mm, lite större än dina blad, och en smal ryggskiva. Lägg dem med ett litet mellanrum på klädselmaterialet, så att omslaget kan vika sig som ett gångjärn. En remsa kartong som distans hjälper dig att hålla mellanrummet lika stort överallt.

Bokbinderiväv är skönt att arbeta med. Den har ett papperslager på baksidan, så att limmet inte tränger igenom tyget. Kraftigt papper, konstläder och kork går också bra. Låt 1,5 till 2 cm vara kvar runt om att vika in. Klipp hörnen snett, men lämna ungefär kartongens tjocklek kvar vid varje hörn; då förblir spetsen täckt.

Med tunt papper eller tyg är det bättre att stryka limmet på kartongen än på själva materialet. Släta ut klädseln från mitten och vik in kanterna. Klistra till sist på ett försättsblad, ett ark på insidan som täcker de invikta kanterna. Låt omslaget torka under några tunga böcker, med ett bakplåtspapper emellan.

Ett mjukt omslag går också bra. En bit kraftigt ritpapper eller tunn kartong, med en rygg som du viker till önskad bredd, räcker för en journal.

Bindmaskiner som Cinch och Bind-it-All

Många scrappers köper efter ett tag en liten bindmaskin. Kända märken är Cinch och Bind-it-All. De stansar en rad små hål längs kanten och klämmer sedan ihop trådringar, som du känner igen från en inbunden rapport. Hur tjock kartong maskinen klarar varierar mellan modellerna; kolla vad tillverkaren anger. Trådens tjocklek väljer du efter bokens tjocklek.

Fördelen är snabbheten: ett minialbum eller en planner är inbunden på några minuter och ligger platt när den är uppslagen. Nackdelen är att du i efterhand inte kan lägga till sidor utan att bända upp tråden, och det är ändå en investering. Börja gärna med ringar eller nål och tråd, och se senare om du verkligen saknar en sådan maskin. Har du ingen kan ett tryckeri eller en kopieringsbutik ofta göra en spiralbindning åt dig.

Börja i liten skala

Gör din första bok liten och av billigt papper. En liten bok med en arkentel och mjukt omslag lär dig mer än vilken instruktion som helst.